Vi käkade alltså först och sedan åkte vi förbi mormor&morfar samt bredasjöb. Det väckte väldigt starka känslor i mig och gjorde att jag blev tveksam, att jag släpper in honom så mycket och att han kanske inte inte släpper in mig lika mycket. Dum tanke, kommer till det. och en när vi kom fram. Jag och henke pratade en hel del, inte positivt den kvällen.
Vi somnade och på morgonen gick jag ut o gick. Jag behlvde rensa huvudet efter kvällen innan. Jag gick ned till kyrkan i vissefjädra. En sjukt vacker plats. Där vill jag bli begravd. Helt klart.
Sen bar drt av hem till min moster sär vi bodde, henke sov fortfarande när jag var tillbaka från promenaden ich situpsen o armhävningarna. Det var lite småstelt fram tills vi pkte till släkten.
Ella skulle ha 40års fest... Som inleddes med att hon och hennes man (som ingen av oss träffat) gifte sig. Det var starten på en fantastisk kväll. Jag fick träffa några jag inte träffat på länge jottan o ellan (mina kusiner) deras barn och en av mina mostrar och morbrödrar m.fl. Stackars henke tänkte jag.
Äntligen fick jag träffa milton, mitt kusin barn som har vixen leukemi. Jag har aldeig sett någon så sjuk så livfull och glad. Vi hade så kul allesammans och allt den kvällen fick mig att insé hur dum diskussionen kvällen var och sa mer än förlåt och pratade om de o förstående som han är är allt ok.
Idag åkte vi hem, tidigt. Skönt. Jag har sovit en hel del i bilen. 3 var vi hemma, käkade karbonara och tog en kaffe i solen och berättadw för mamma o pappa att jag ska flytta till henke, vi har bestämt när nu också. När vi passat min kusins hus klart börjar jag sakta flytta in, sen sa pappa att de var ok och vi bestämde oss för att ta en tur med porschen som vi fick låna.
1a svängen var bra. Vi pratade mycket. Av någon konstig anledning är vi båda mycket bättre på att prata om saker då. Riktigt skönt. Vi pratade om flytten, om att prata och en del om de i blekinge ect. Riktigt skönt.
Sen ringde telefonen.. Det var linnea. Johanna och hennes pojkvän joel har varit med om en bil olycka. De är okej och ligger på lasarettet i uppsala. Joel är bara omtumblad och skadad så.. Det är värre med johanna. Tarmen är trasig, ett revben är brutet och en kota har fått mycket stryk. Lyckligtvis kommer hon kunna gå och röra sig igen.
Linnea var sjukt ledsen, jag med när vi kom hem och fattade vad som faktiskt hade hänt. Jag hlrde av mig till joel som ska prata med johanna när hon vaknat upp om när vi kan besöka henne/dom. Så förhoppnibgsvis får vi åka upp på torsdag.
Som sagt. Jag är så glad att de båda är vid liv och är relativt hela. Jag blir lverdrivet bervös över henkes tripp till sollefteå imrn. Hur som. Jag måste sova nu. Jag håller alla tummarna för johanna, fina älskade johanna.
Vet inte hur jag ska avsluta detta men jag måste för jag ska sova. Denna helg har minst sagt fått mig att insé att det år hiktigt att ta hand om sina nära o kära, vara rädda om varandra, uppskatta varanda och berätta för varandra hur mycket man betyder dör varandra.
" man ska aldrig gå till sängs som ovänner, man vet aldig när/hur den andre vaknar" bra citat, viktigt citat. Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar