Lyssnar på movits och tar sig en funderare på powernap

Sicken dag, jag är fortfarande lika energilös som en hjärndöda gädda men jag ska inte klaga, jag har choklad hela dagen förutom klockan 5-6 något sådant då jag befann mig på ett fullpackat gym, valde verkligen fel tid men jag fick ut de jag skulle av träningen, körde bara extra Cardiff med extra jogg intervaller, slarvade lite med strechen.. Det känns i mina stackars hälsenor, det göt svin ont, eller det börjar lätta nu.

Efter det blev det en femtonminutare i cancermaskinerna med syrran, man är ju inte den som är den när man redan är genomsur av svett och hon mår dåligt och behöver an axel att luta sig emot, jag jobbar verkligen på min karms och på att vara en bra medmänniska (i detta fall syster) om någon undrar, det går bra det med.

Nu är jag duschad, väskanär packad, ögonen går i kors, om några timmar ska jag trotsa snöfallet och bege mig, jo jag gör en fuling, men det är dött på jobbet och jag är värd lite ledighet. Jag ska till Linköping oc hämta upp en jävligt söt Johan som kommer hem från Åre och stanna där till tisdag eftermiddag, sen ska jag tillbaka till den bittra verkligheten igen.

Är jätte nyfiken på hur det kommer kännas och hur det kommer vara den här gången, ni känner till mina "distanstankar" Japp, jag är sjuk i huvudet men ja, som sagt, jag försöker ha samma inställning som sist och hoppas på att denna gång kommer gå bättre (om det ens är möjligt) och att han saknat mig lika mkt som jag har saknat honom. Konstigt nog tror jag att han har det men vem vet, jag kan ha jävligt fel, men, let's pray for me, i may (or may not) need it. Denna underbara människa är nog den enda (just nu) som skulle kunna sänka mig totalt. Denver en läskig känsla som jag hållet mig undan från ett bra tag av både rädsla och bekvämlighet med att vara den som "alltid klarar sig själv".

Det är både skrämmande och jobbigt att dela sig med någon annan samtidigt som det är så jävla underbart och vackert egentligen, man är två liksom. Ja, jag vet inte hur jag ska förklara det bättre helt enkelt. Ja... Jag tycker om Johan väldigt mycket trotts att vi bara pratat i snart en månad och setts en hel helg, jag vet.. Jag är en sådan där torsk som man bara vill banka skiten ur, ränsa och ja, ge en rejäl örfil?   

Man kan nog säga så.. Jaja, den som lever får se. Önska mig lycka till och att jag inte somnar vid ratten. Puss o kräm!