fredag 18 januari 2013

Jag vet inte vad jag ska säga.. Det är fan inte okej att känna som jag gör efter så kort tid. Det värsta är, jag antar att jag inte är ensam om det, det finns minst 100 brudar ute som är lika tragiska som jag - dock har jag bättrat mig. Jag har bara fått lite mer insyn nu när jag är hemma från jobbet för att jag hade feber igår när jag kom hem.. Kapp, sådär lagom roligt.

Det jag vill komma till är att jag inte vill tycka om någon, jag vill inte fastna för en annan människa, ändå ÄNDÅ har jag gjort det, som fan denna gång, det är helt sjukt. Det är nästan så att jag hoppas på att det bara är inbillning. Jag mår dåligt av att tycka om en annan människa. Jag blir genast obekväm i mig själv, osäkert, lätt deppig, vad säger man, allmänt jävla obekväm, kan man säga så? I sånna fall är det nog den perfekta meningen för att beskriva det samtidigt som man är så otroligt glad för att man träffat denna totalt underbara personen.. Vad vet jag, jag är ju ingen "raketforskare" direkt.

Det enda jag vet just nu är att jag har panik samtidigt som jag verkligen längtar till söndagskväll då jag ska få träffa denna kickas människan igen, det enda jag frågar mig själv är om jag har byggt upp någon fantasifigur i mitt huvud, trotts att det ikväll är exakt en vecka sedan vi sågs första gången, kommer det vara lika arbetsområde som jag tyckte att det var den där lördagsmorgonen/kvällen, kommer jag känna samma sak, kommer jag inte känna något alls? Kommer jag vilja vända i dörren eller kommer det bli som sist att jag verkligen inte ville åka hem.. Jag vet inte, men om man inte prövar får man väl helt enkelt aldrig veta heller. Som sagt, är riktigt jävla nyfiken.

Det värsta, egentligen är väl om han tänker samma sak, vilket man aldrig har någon aning om och inte frågar om heller, hur ska man då veta? Inte fan vet jag! Fattar ni vad jag menar nu? Jag är garanterat inte ensam om att tänka såhär.. Och hur kul är det? Jag tänker åka och köra min grej och hoppas på det bästa- att vi båda kommer känna samma sak och påbörja där vi avslutade sist. Saknar denna jävel som fan, speciellt om nätterna.. Kanske de har lite med mina sömnproblem att göra, alla dessa tankar, spänning, tråkiga jobb, ja.. Vem vet. Ja, jag var tvungen att skriva av mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar