Tjuter som ett barn i tystnad och har genomblöt tröja

Jag skiter i om jag inte fick säga detta för det är en insats i mitt tycke och något jag uppskattar otroligt mycket. Det var som de flesta fattade min mamma och pappa som kom ner och hälsade på mig, vi kollade på tv, fikade, jag fick visa skolan och "byn" där jag bor, fick ett påfyllt kylskåp och en jätte jätte god lunch, jag är mer än tacksam för denna dag! Nu har jag för första gången sedan min häst gick bort för lite över ett år sedan verkligen stortjutit, jag har tjutit så mycket att jag fått vad elina kallar för "en snorsup" några gånger. Det ör flrens nu, lite över en timme senare som tårarna börjar avta, måste ändå säga att det varit skönt, det känns lite lättare på något sätt, jag had ehelt glömt bort hur det känns att gråta så. Idag inser jag hyr mycket jag verkligen saknar mitt liv och allt i det där hemma. Riktigt mycket. Man känner verkligen av det när man är ensam och inte har 110 saker i huvudet och är stressad. Jag med andra ord längtar extremt mycket till i morgon och måndag då det är dags att ta tag i det roliga och det jag är här för igen. Så man inte tänker påp saker och ting.. Och att säga hejdå är bland det värsta jag vet när man vet att man inte kommer ses på ett tag/aldrig kommer ses mer, det knäcker mig, riktigt ordentligt mitt i tu... Lyckligtvis kommer jag se dom igen om 2 veckor. Jag längtar. Ännu bättre känner jag nu (efter att jag bara sovit fyra timmar i natt) att de tog med två filmer, the town och red. Det ska jag öta jordnötsrigar och sova till i eftermiddag, eller ja typ nu när jag börjat sluta grina som ett litet barn, vi hörs snart igen! Mamma och pappa, hag vet att ni läser: tack som fan för att ni kom ner, det betyder jötte mycket för mig. Jag älskar er!